Allt e precise som jag lämnade, om det inte blivit värre så har ingenting förändrats. Alla dom jag lämnade kvar, alla de jag trodde skulle sakna mig, vem gör egentligen det?!

Som vanligt känner jag mig ensam i världen, men hey- man e väll van...

Jag slogs av en ganska befriande tanke förrut, nu när jag åker hem över påsk kan det vara sista gången jag faktiskt bor där.

Så många år som jag kämpat, så många strider jag slagits, så många dagar som passerat när jag förbannat att de fanns.

Får se hur de går nu, en känner på mig att det är dags nu. Det är dags och jag har aldrig varit mer redo.

Har aldrig varit hemifrån ens så här länge förrut- ändå har jag bara varit borta en vecka haha,  saknar mammas mat, att få vara lite ifred, tystnaden, maaaaaaaaaaaattttttt!

Har ätit idag:  en skål med musli och fil

en chokladkaka, cola, en kaka, en rulltårte bit

Känner mig döende hehe

Något jag ska gööra när jag kommer hem e att äta upp mig ett par kilo, kommer antagligen äta konstant, o så e de påsk me haha svälter ju här så blir väll att lära sig igen hehehehehehehehe

Tänk bara- mat dygnet runt, varm mat, nyttig mat om man så vill ahaha ssaknar det så mycket. Men men på torsdag gäller det, då köper jag frukost på stationen, o käkar i väntan på tåget, sen åker jag tåg o e hemma runt 13:00. Perfekt timing, sen länsar jag kylen och äter konstant tills det e dags igen. Men tro mig  när jag säger, nästa gång jag åker hit till min alltför galna  mormor( som tvingar en till svältdiet) kommer jag smuggla med massa nödproviant i väskan hehe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Why now, why at all, why me?!   Jobba, komma hem, försöka ignorera min fulla morsan, ta hand om syrran, städa, äta, sova ngr timmar... and then it goes on and on again... Jag vill ha mer, jag vill ha friheten jag drömt om så länge... en egen lägenhet...

Vi kallar oss fria, vi tror vi har "rättigheter", vi lever i en dröm. Sanningen är att du är hjärntvättad, programerad att passa i systemet som det ser ut i dag. Det finns vissa, som tur e... en liten skara människor som börjat ana att livet kanske ...

Hur accepterar du ett öde, där smärtan utan gränser för evigt skall härska? Jag accepterade det aldrig, det trycktes på mig. Detta outgrundliga hat utan slut, denna mörkrets börda att för evigt bära.   Once upon a time..  såg jag mörkret som ett fän...

Tiden går.... ännu. Den senaste veckan har varit lugn, oroväckande lugn. Jag är inte paranoid, tro mig... jag vill tro. Men sanningen står ännu fast- det är inte över.. inte än, inte ens i närheten.   Det gjorde ont, den smärta jag försökt skydda min...

... And we keep fighting. Livet blev inte lättare, inte bättre, inte mindre smärtsamt... men jag blev medveten. Mitt hjärta växte sig starkare, jag såg sanningen i vitögat och accepterade den. Istället för att kämpa emot, tog jag den med mig, slutade...