" Then they gave me my pay and said walk

I don't care what they said, go ahead let 'em all talk"

\Springsteen -I wanna be with you

Fortfarande vet jag inte vad mitt öde innebär, ännu kan jag inte tyda tecknen. Antagligen visste jag redan allt men har på omvägar tappat nycklen till den hemlighet som kallas framtiden.

Jag har inga hemliga vapen, jag har inga svar, på denna gåta som kallas livet.

Jag drivs av en osynlig dröm, en känsla utav hopp, en inre längtan efter en plats i världen.

Det finns dom som växer upp och vet vad de är bra på, de har en talang för något. Sen finns det de som växer upp med en ouppnåelig dröm- något de kommer att kämpa för i hela sitt liv. De som aldrig fick en chans och de som fick många men aldrig kom till skott. Vi som aldrig hade drömmar i verkligheten, utan som tillhörde en annan plats.

Det går inte förklara känslan av att aldrig passa in, denna destruktiva, men samtidigt så styrkegivande kraft som driver oss, som håller oss vid liv.

Vi har inga drömmar, inga mål, i de flestas ögon heller ingen framtid.  Samhället har dömt oss för länge sen, vi är den delen av statistiken som ska gömmas, vi existerar inte.

Du och jag- vi som vågade kämpa för en osynlig dröm, vi som gick vår väg och aldrig kom tillbaka, vi som aldrig skulle ge upp.

Men livet förändras, ödet ändrar riktning, vägen delas  många gånger och du hinner få många sår innan du väl hamnat rätt.

Min tro vilar i grunden på att smärtan är en genomgångs fas, ett nödvänligt ont, en erfarenhet som skapar ny förståelse och mognad.

Jag växte upp utan drömmar och utan mål, allt jag har och någonsin har haft är mitt hopp och tro till framtiden och att en dag få bli fri. Fri från smärta, fri från ångest, fri från minnen som gnager i mitt bröst, fri från mörker.

Trots detta så vet jag att mörkret i i mitt hjärta alltid kommer finnas där, kanske av en anledning. Sanningen är att jag visst har en dröm, en vishet. Jag har en talang, jag har något, men att våga tro på mig själv och drömmen som kan bli sann- Det är en annan femma.

När du äntligen har allt, när allt det du en gång trodde aldrig skulle bli ditt, äntligen tillhör dig, varför känns det så som att allt var bättre förrut?

Jag har allt det jag sökte, för allt det jag sökte endast var ett sätt att fly allt de jag intalat mig själv inte kunde va allt. Jag hade inga drömmar, jag hade inga mål- förrutom ett, jag skulle bort.

Det var mitt enda mål, för att överhuvudtaget finna kraft till att överleva vardagen var jag tvungen att intala mig själv att någonstanns bortom allt detta, skulle det finnas mer.

Jag hade rätt. Jag har rätt- men jag är fortfarande samma person, samma unga tjej som inte passar in, som aldrig lyckas finna sin plats.

Jag passar inte in för jag är annorlunda, skadad och så jävla vilsen.

Trots det vet jag att jag har överlevt, kanske emot alla odds, men vad hjälper det när allt jag trodde jag ville ha, kanske inte  vill ha mig...?

Jag är den jag är, jag hatar och älskar så jävla intesivt att det skrämmer folk. Jag kan inte leva normalt, jag kan inte andas- I know I'm screwed, cus I've never been anyting else...

""U are in pain- take your life with cocaine.""

Måste våga stå för min rätt att ha rätt, för min rätt att vinna, för min rätt att leva mitt liv så som jag vill.

Love hurts, love sucks, Love is everything I want, but it doesn't want me.

See ya bitches

http://www.emailadvert.se/ref.php?user=33138

Visste inte att det satt så djupt, att såren aldrig skulle komma att läka.

Vi kan skämta om de faktum att vi e totalt körda och borde låsas in- men i verkligheten gör det onte att inse hur jävla förstörd jag egentligen är. jag har växt upp, stor flicka nu, men vad är de jag har växt upp till?!

En sånn som skulle kunna bli kompis me istort sätt vem som helst, eftersom hon har förmågan likt en kameliont. hon flyger hit och dit, intalar sig själv att hon står för sina värderingar, att hon är en överlevare. Sanningen är att hon låter alla köra me henne, för hon har växt upp i en värld där ensamhet betyder slutet. Hon vet att en omgång till av helvetets mörker inte är ett val, det är inte ens möjligt- hon skule inte överleva.

Hon svälter sig, hon plågar sig själv, söker sig till allt och alla som kan ge ens tillfällig värme och närhet.

Hon är svältfödd på kärlek, hon var nära döden- tills han dök upp. Hon bestämde sig och gav sig av, nu klamrar hon sig fast vid en värld som aldrig kommer försvinna. Den kommer alltid finnas där och jag kommer alltid vara en del av mörkret.

Hur mycket jag än försöker intala mig att jag har gått vidare, att jag har växt upp så vet varenda del av mig att mörker är allt jag är. Ondskan  i mitt hjärta kommer alltid vara en del av mig. Jag kanske inte släpper in honom, kanske inte berättar hela sanningen, men vem vill höra en livshistoria så jävla förstörd och fylld av mörker ... Jag klammrar mig fast, för utan detta har jag ingenting, utan honom har ingenting förändrats, jag håller mig fast för att jag är älskad här, en känsla sällan skådad i detta land av mörker....

4 ever scarred